Förutmjukad

Förutmjukad. Hur länge som helst hade jag för mig (och vägrade acceptera motsatsen) att det hette just så – förutmjukad. Det lät ju så självklart och logiskt. På samma sätt som förkrossad innebär att objektet ifråga blir just krossat, att en förtryckt trycks ner och att en förnedrad fälls ned på rygg och sparkas på. Förutmjukad skulle så bra beskriva hur en person förlorar all sin ryggrad, all styrka, som pressad ur en kaviartub, smetas ut på skrapig asfalt, spottas på, trampas på.

Det korrekta, förödmjukad, gör mig bara förvirrad. Enligt mitt system skulle alltså en förödmjukad person bli mer - ödmjuk? För mig är en ödmjuk person en med förståelse och inlevelse medan en förödmjukad person är någon som skymfats och kränkts. Jag tycks ha fått allt om bakfoten. Jag fortsätter vägra. Att vara ödmjuk förutsätter inte tidigare förnedring, det behövs bara lite fantasi, empati och inlevelseförmåga. Sådant som böckerna ger oss.

Och i protest högerklickar jag på mitt ilsket rött understrukna förutmjukad. Och lägger till i ordlistan.