måndag 14 december 2015

Världsviken funnen!

Till slut hittar vi den, Viken. Världsviken. Ner mellan två klippor som en hemlig strand, om Kråkan inte kunnat flyga ut längsmed vattnet hade det nog hänt att vi aldrig hittat dit. Böckerna ligger i små högar, vissa mer åtgångna än andra.
  • - Vad letar vi efter nu? frågar Kråkan.
  • - Sånt vi inte känner igen, svarar jag och gräver bland verken.
De flesta böckerna är på språk jag inte kan. Andra är på sådana språk att jag knappt kan gissa mig till vad som är bokens fram- och baksida. Eller i vilken riktning det skrivna ska läsas. Men en bok som jag hittar visar sig vara på mitt eget språk, även om det står att hon som skrivit den – Isol – är från Argentina. Jag stoppar boken under armen och spanar efter Kråkan. Han kommer flygande med en bok i näbben. Jag blir inte förvånad av att se att framsidan täcks av en fågel som läser högt ur en bok. ”Guji-guji”, läser jag. En översättning från Kina.
  • - Bra jobbat Kråkan!
  • - Det finns en till här borta, säger han och flyger iväg.
Han landar vid en rätt stor bok, även den illustrerad med böcker på framsidan.
  • - Vad står det?
  • - ”Atjimpa”, läser jag högt.
  • - Det var ett konstigt ord, säger Kråkan. Vad betyder det? Jag förstår inte.
Jag ögnar snabbt igenom boken, som tydligen är skriven av portugisiskan Catarina Sobral.
  • - Det är lugnt, säger jag. Det verkar det inte vara någon annan som gör heller.
Jag lägger de tre böckerna i hög och reser mig upp.
  • - Nu går vi hem.
  • - Men ska vi inte ta med flera?
  • - Nä, det räcker för den här gången. Nu vet vi ju var vi ska leta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar